I Tony Hawks Pro Skater 4 får vi förstås en rad nya saker att bekanta oss med. Till exempel har man bytt ut det oerhört stressiga tvåminutersläget mot ett behagligare rollspelsinspirerat viloläge. Istället för att få en hjärtattack varje gång vi vill samla poäng, får vi nu glida runt utan stress bäst man vill. Det hela är väldigt enkelt och är ett välkommet inslag, i alla fall för mig. För att få ett uppdrag behöver man nu bara åka fram till någon av personerna som kantar banan, fråga lite snällt och vips så har man ett färskt uppdrag att utföra.
Tyvärr är nu uppdragen alltför lika dom gamla. Att samla ordet S-K-A-T-E känner dom flesta Tony Hawk-rävar igen, och att försöka sätta så många combos på en bestämd tid är minst sagt vanliga uppdrag i Tony Hawk-serien. Och även om det självklart finns nya uppdrag, så får man alltför ofta känslan av att man sett dom tidigare, och ska jag vara helt ärlig så börjar man faktiskt vara lite less på dom.
Men en rolig sak som man inkluderat i del 4 är möjligheten att åka bakom bilar. Skitcha som det så fräckt heter, tillåter dig att ta tag i bilen och därmed samla fart som kan ta dig till oväntade platser i Tony Hawk-världen.
Kontrollmässigt är skateboardåkandet lika enkelt som det alltid har varit - i spelen alltså. Kontrollen sviker en aldrig, och att skylla på den om man ramlar och slår sig borde vara den dummaste ursäkten du kan komma på. Likt Super Monkey Ball är den helt enkelt klockren. GameCube-kontrollen behöver nödvändigtvis inte tillföra problem för spelandet, men ibland inser man att den inte var skapad för sådana här spel i åtanke.
På det musikaliska stadiet får vi alltifrån hårdnackad hiphop med Public Enemy, NWA och Run DMC, till dom galna musikerna i Sex Pistols och AC/DC. Och vad är inte roligare än att hoppa på poliser i London ackompanjerad av just Johnny Rottens "Anarchy in the UK". Och skulle man mot all förmodan bli less på dom 16 banorna, så är det bara att sätta sig tillrätta i fåtöljen och lyssna på musiken.
På det visuella planet häpnas man emellertid inte. Spelet är visserligen fint men något utöver det vanliga är det inte. Spelet rullar mest i del 3s fotspår, på både gott och ont.
Omdöme: Helt klart släpper Neversoft en godkänd uppföljare till Tony Hawk 3. Och även om spelet inte ändrar våran syn på den här genren, så blir jag åtminstone glad åt Neversofts beslut att ta bort den traditionella minutregeln. Men om genren ska utvecklas vidare behövs större förändringar än dom man valt att göra i Tony Hawk 4. Det är som tidningen Edge skrev - Neversoft försöker få en gammal hund att lära sig nya tricks.
Betyg: 5/6 mycket bra