Tron, från 1982, var en amerikansk science fiction-film med banbrytande effekter. Den utspelade sig inne i en dator. Jag minns när jag såg filmen första gången hur jag till en början beundrade de häftiga effekterna. Innan filmen hade slutat hade jag dock tröttnat.
Tron är enligt mig en riktigt dålig film. Trots det såg jag fram emot att testa Tron 2.0. Mycket beroende på att jag hade testat spelet under E3-mässan. Det var främst grafiken som imponerade. Och sen måste jag erkänna att spelidén är superb. Av den borde man kunna göra ett riktigt bra spel.
En programmerare sugs en dag in i datorn. Nu tvingas han slåss mot elaka virus och andra program som inget hellre vill än att erövra datorn. Man formligen överöses av olika datatermer. Det är program, subrutiner, e-mail, uppdateringar och en himla massa andra grejer.
Ganska snart får man slåss mot sin första fiende. Fast man är inne i en dator skiljer sig dock striderna inte speciellt mycket från andra spel i denna genre. Till en början har man bara en disk som man kastar på fienden, senare får man lite andra vapen, men inte speciellt många.
Ettorna och nollorna formligen ryker all världens väg när man bekämpar fienden. Effekterna är praktfulla. Mycket neonfärger används. Likaså är omgivningarna, och alla man stöter på, läckra med mycket neonfärger. Härlig grafik med andra ord. Likaså gillar jag musiken och övriga ljudeffekter, som passar bra in i spelet
Efter en ganska kort stund inser jag dock att det bara är på ytan som spelet känns banbrytande. Under skalet döljer sig ett inte alltför märkvärdigt förstapersons actionspel. Nej, det är snarare som så att alla effekter och alla datatermer blir påfrestande i längden.
En annan viktig del av Tron 2.0 är "light cycles" som också fanns med i filmen. Det är en sorts racing med motorcykelliknande fordon. Bakom dig lämnar du ett spår som kan liknas vid en vägg. Det gäller att tvinga fienden att krascha in i spåret eller i andra föremål på spelplanen.
"Light cycles" är väldigt häftigt till en början, och kul att spela mot kompisar. Jag tröttnade dock på enspelarläget ganska fort.
Omdöme: Utvecklarna, Monolith, har kastat bort ett potentiellt kanonspel. Nu blir det bara ett stort jasså. Spelet är i grund och botten alltför likt andra spel i samma genre, fast långt ifrån lika bra som de bästa.
Betyg: 5/10