För ett tag sen kom Uru: Ages Beyond Myst ut i spelhyllorna. Lite senare släpptes en expansion fri på nätet, Uru: To D´ni. Så i sommar kom ytterligare en expansion, Uru: The Path Of The Shell, och av denna trio skapades Complete Chronicles som jag för ett tag sen fick i min hand. Uru avviker en hel del jämfört med sina föregångare. Spelet är helt i 3D och du styr nu en avatar som du själv bestämmer kön, utseende och kläder på innan du startar.
Uru var också en period ett onlinespel där du efter att ha klarat av spelet helt enkelt kunde fortsätta att lösa gåtor tillsammans med andra på Internet. Tyvärr blev Uru: Live, som onlinespelet kallades, ingen hit. För få besökte världen så den lades ner. Som tur är har spelet inte tappat all likhet med de övriga Mystspelen. Uru är vackert, bländande vackert, precis som man förväntar sig. Det håller också hög nivå på sina klurigheter och problemslösningen känns igen. Du ska som vanligt skruva och trycka på olika maskiner för att få dom att fungera och du förväntas som vanligt att ha mängder med tålamod.
Bygga gubbe och leta tygbitar
Det första du får göra är att skapa din avatar. Du får välja namn, kön, hårfärg och diverse yttre attiraljer. Det går också att justera åldern genom att ge den mer skuggor i ansiktet. Jag blev inte så speciellt imponerad av denna skapandeprocess men kanske finns det någon som uppskattar den biten.
Så är det dags att ge sig in i leken. Efter en dimmig inledning där Atrus (mannen som finns med på ett eller annat sätt i samtliga Mystspel) talar till sin dotter Yeesha hamnar du i en öken. Här lär du dig något som du kommer att använda till leda senare i spelet. Att springa. Att ta sig fram är en stor del i Uru och tar en hel del tid. Världarna är stora och stegen små...
I öknen får du en försmak på hur upplägget är i Uru, den känns som en träningsvärld. Det går ut på att hitta tygbitar med händer på och att trycka på dessa. För varje ny tygbit du trycker glöder handen på den lite mer. Efter sju funna tygbitar lyser hela handen och en dörr öppnas som för dig vidare.
Då öknen är avklarad hamnar du på ön Relto och den kommer du att besöka åtskilliga gånger. I en bokhylla på Relto samlar du på dig olika böcker som när du rör vid dessa för dig till olika världar. Boken som för dig till Relto har du dock alltid i skärpet och du kan alltså ta dig dit när du vill för att t.ex. fortsätta klurandet i en annan värld.
Styrningen tråkar ut
Som jag nämnde tidigare är spelet i 3D vilket ibland driver en till vansinne. Istället för att klicka i riktning dit du vill och sen se en liten videosnutt som för dig framåt styr du nu färdriktning och hastighet helt själv. Du kan välja mellan att se dig själv snett uppifrån eller använda förstapersonsvyn.
Precis som i Myst är Uru inget spel där man plockar på sig saker för att använda på andra ställen. Däremot ska du ibland flytta på saker och detta görs genom att sparka saken i fråga framför dig. Ibland ska du också tajma in det perfekta hoppet för att ta dig över en klyfta eller liknande. Åtskilliga är gångerna då jag fått börja om från Relto. Detta kan vara mycket tålamodskrävande och minst sagt struligt.
Grafiken och ljudet då?
Jodå, precis som väntat är världarna underbart vackra även om detaljerna blir lite fula när man går för nära. Ljudet har de också lyckats väldigt bra med även om jag ibland tröttnade på det malande ljud maskinerna kunde ge ifrån sig. Stämningen som ljudet bidrog till var ruskigt bra. Så bra att jag hoppade till av rädsla när min egen skugga dök upp på väggen när jag sprang nere i en grotta...
Expansionerna
Expansionerna fortsatte i samma anda som originalet, även om det blev mer läsande än innan. För den inbitne Mystälskaren finns här mängder av information om de nya spännande världarna. Den som inte gillar att läsa en massa kan tyvärr inte hoppa över så hemskt mycket. I expansionerna ligger svaren mycket mer i böckerna än i Uru: Ages Beyond Myst, men jag gillade upplägget och kände inte att det blev för mycket. I föregående spel i serien har man ju också förväntats att läsa en del så den som har gillat dom tröttnar nog inte på böckerna här.
Omdöme
Jag gillade Uru. Det är inget spel som man spelar igenom på en kväll och många av problemen är svåra, dock logiska. Styrningen kunde jag ibland bli riktigt trött på men överlag så fungerade den bra. Som den bakåtsträvare jag är så hade jag hellre sett ett 2D-äventyr och sluppit den tråkiga styrningen men trots allt så har Uru lyckats bättre än jag hade väntat mig med att övergå till 3D. Helt klart ett spel att rekommendera till alla er som gillade Myst och dess efterföljare!
Uru: Complete Chronicles består av följande:
Uru: Ages Beyond MystUru: To D´ni (expansion)Uru: The Path to the Shell (expansion)
Betyg: 8/10