Du sätts i rollen som ledare för en grupp modiga amerikanska soldater i fiendeland. Dina kamrater har olika uppgifter för att era uppdrag ska kunna genomföras på ett så smidigt sätt som möjligt. Vägvisaren guidar dig mellan de olika målen, ingenjören bistår med extra ammunition, läkaren rycker ut lite då och då när han känner för att lägga om lite skottskador. Den kanske mest överskattade truppmedlemmen är radiomannen, med dåtidens svar på mobiltelefon på ryggen, som du söker upp för att få ny information om uppdraget. Det blir en spännande stund i telefonluren vill jag lova. Truppen kanske är mångfacetterad med det känns mest onödigt. Vägvisaren som är långsammast i stan smyger fram genom väl upptrampade stigar som om det vore ett minfält, dock har han tillfälliga problem att inte gå in i träd och buskar.
Långsamt är också lite att spelets signum och det är ett trött gäng som stövlar genom djungeln. Segt ska det gå och när man tröttnat på vägvisaren och gått i förväg, desarmerat någon fälla och mått lite dåligt över att grafiken inte är den bästa så är det plötsligt dags. Fienden avlossar ett kulregn och det är dags att visa vad tappra amerikanska soldater är gjorda av. Motståndet följer knappast krigskonstens regler eller naturens lagar. De står spritt utplacerade med bössan i hand och skjuter oftast efter att ha gått ett par steg närmre än tidigare. Man avlossar några skott och ser den stackaren sjunka ihop. Men skam den som ger sig för från igenstans hoppar nya fiender upp. Han kanske gömde sig under stenen tidigare?
Omdöme: Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska säga mer om spelet. Med en kontroll som fungerar hyfsat, grafik som släpar efter och ett spelupplägg som får mig att längta efter att spela fartfyllda spel som plockepinn är det här bara en besvikelse. Dessutom finns det så många andra spel som gör precis samma sak men mycket bättre. Vietcong: Purple Haze är ett trött försök att haka på trenden med spel med Vietnam som tema. Men det här är sämst hittills.
Betyg: 4/10