Kombinationen Xmen kontra RPG må vara intressant, just denna skara superhjältar förknippas vanligtvis med hårdbarkad action. Innovation är dock något jag gläds åt, det är ett av skälen till varför jag välkomnar en nyskapelse från Activisions sida som denna.
Tydliga referenser
Det räcker med att vända på förpackningen till spelet för att se vilket spel som i första hand har använts som inspirationskälla; Baldurs Gate - Dark Alliance har från första stund haft en speciellt plats hos mig som den goda kombination av RPG och action som det är. Betraktarvinkeln, sett snett uppifrån, låter spelaren röra sig fritt, anfalla de fiender som behagar och i största allmänhet utforska saker och ting i egen takt - precis som vilket rollspel som helst. Allting sker i realtid, några slumpmässiga strider inträffar alltså inte.
Systemet för att uppgradera sina karaktärer fungerar ungefär på samma vis också - genom att ta kål på fiender och samla erfarenhetspoäng kan man tids nog börja välja och vraka mellan olika färdigheter som kostar olika mycket. Att slakta på så gott det går är att föredra då man har en stor fördel av att göra sina karaktärer kraftfulla, spelet innehåller så pass mycket strid.
Så lika, men ändå så olika
Det krävs som sagt ingen universitetsexamen för att kunna konstatera influenser och likheter dessa två spel emellan, men trots det är de ändå olika. Först och främst så håller Baldurs Gate avsevärt högre nivå på kvalitén, det märks att utvecklarna haft en större budget att röra sig med. Spel med Marvel-hjältar i spetsen har på något vis alltid varit lite lägre rankade i mina ögon innan jag ens spelat dem, fördom eller inte så bör utvecklarna bryta trenden och skapa något riktigt iögonfallande för att råda bot på detta. Uppriktigt sagt är jag nog inte ensam om att resonera på det här viset heller. Som man bäddar får man ligga, eller var det som mamma bäddar som man får ligga...?
Beta-buggar och oenigheter
Det är alltid intressant att höra andras åsikter i olika frågor, i det här fallet just när det gäller spel kanske. Efter att ha pratat med annat branschfolk och läst diverse recensioner ställer jag mig lite fundersam till hur man kan uppleva saker och ting så pass olika ibland. För att ta ett exempel så är grafiken i X-men Legends bland det mest bedrövliga till Playstation 2 under år 2004, grafikmotorn framstår som en beta-test snarare än ett färdigt resultat. På sina ställen håller texturerna på omgivningarna knappt samman vad man skådar, som om det pågick ett konstant jordskalv i spelet. I djungeln av åsikter har jag till min förvåning hört andra påstå att spelet är riktigt snyggt och därmed trissat upp betyget. Att respektera andras åsikter är i mina ögon viktigt, men just i skrivande stund finner jag det lite svårt.
Ljudeffekterna håller låg klass och består till större delen av ljud från knäckta käkben och allmän ödeläggelse av omgivningarna. Titt som tätt kastar karaktärerna ur sig riktigt torra kommentarer, gärna samma sak tre-fyra gånger i rad. Styrningen fungerar dock något bättre, obehindrat låts man styra sin hjälte på önskvärt vis utan att svordomarna börjar hagla eller behoven av att förstöra sitt eget vardagsrum uppstår. Till råga på allt är spelet inte ens roligt utan enbart enformigt och allmänt uttråkande, det saknar gnista och spelglädje.
Omdöme
Tyvärr är kontentan av det hela dålig, utgångsläget var betydligt bättre än resultatet. Man lär sig av sina misstag, i bästa fall lär man sig av andras misstag. Kanske borde utvecklarna ha studerat Baldurs Gate mer ingående, tagit godbitarna och förbättrat dessa för att sedan koka samman allt med sina egna tankar och idéer för ett desto bättre resultat. Mina fördomar kvarstår tills motsatsen är bevisad, vilket förhoppningsvis är gjort inom en överskådlig framtid.
Betyg: 4/10