Journalisten Christoph Andersson, bördig från Linköping och expert på högerextremism, och hans tyske kollega Andreas Förster skildrar ett lika märkligt som sorgligt liv. Beate Zschäpe står just nu under åtal i Tyskland för inblandning i en serie rån, bombattentat och mord på invandrare och en polis som hennes två nazistiska kumpaner Uwe Mundlos och Uwe Böhnhardt utförde mellan 1999 och 2011.
Med inspiration från vänsterextrema terrororganisationen Baader-Meinhof-ligan bildade trion en högerextrem motsvarighet, kallad Nationalsozialistischer Untergrund, NSU.
De manliga medlemmarna i terrorcellen utförde en rad extrema och ideologiskt motiverade våldsbrott över hela Tyskland utan att de olika polismyndigheterna i landet förmådde se sambanden. Misstankarna riktades, fatalt nog, åt helt fel håll och det var först när ett bankrån gick fullständigt snett 2011 och de bägge männen med förnamnet Uwe dog i ett förmodat självmord som den ohyggliga historien uppdagades. Andersson och Förster tecknar ingående denna historia och benar ut de historiska banden till liknande nazistisk terror.
Som enda överlevande har Beate Zschäpe åtalats för inblandning i de många dåden. Själv tycks hon inte aktivt ha deltagit i mordserien, men hon var väl medveten om vad hennes kumpaner gjorde och hon levde på rånpengar. Hon slog aldrig larm utan lät våldsspiralen fortsätta. Under rättegången, som vid detta lag har pågått i flera år, har Beate Zschäpe, på sina advokaters inrådan, vägrat att uttala sig. På senare tid har hon dock, under inflytande av nya försvarare, börjat svara på frågor skriftligt. Hon framställer sig själv som offer.
Christoph Andersson och Andreas Förster är skickliga journalister. Det första kapitlet, som skildrar det sista bankrånet, är suveränt berättat och fångar effektivt läsarens uppmärksamhet.
Författarna har även valt att tämligen ingående berätta om John Ausonius, mer känd som ”Lasermannen”, och om polismorden i Malexander. Författarna driver en tes som går ut på att medlemmarna i NSU kan ha varit inspirerade av såväl Ausonius som de tre polismördarna i Malexander, som ju själva hade grundat Nationella revolutionära armén, NRA. Några mer handfasta bevis för att de tyska nazisterna i NSU verkligen hade svenska förebilder framläggs knappast. Icke desto mindre har Andersson och Förster skrivit en viktig bok som påminner läsaren om att vi tycks leva i terrorns tid.