AC/DC är tillbaka. Och ni kan andas ut, det låter givetvis precis likadant som det alltid har gjort. Tyvärr verkar bandet däremot ha tappat inspirationen totalt och musiken är endast rock i tablaturen. I högtalarna framstår det mer som avslagen hissmusik.
Det är just som bakgrundsmusik Black ice" gör sig bäst, då kan jag till och med komma på mig själv med att digga. Men lyssnar jag koncentrerat börjar jag irritera mig på piniga nonsenstexter och idéfattiga låttitlar. Visst, AC/DC har aldrig varit skönlitterära, men de har åtminstone haft en glimt i ögat som gjort att de kunnat komma undan med det mesta.
Men min största invändning är att alla femton låtar lunkar på i samma sega mellantempo. Att ett band som har spelat in fartpärlor som "Baby please dont go" och "Rocker" (visserligen för 30 år sedan) numera inte ens verkar försöka stör mig. Jag vill plocka bort bedövande tråkiga "Anything goes" och pinsamma "Decibel" och ersätta ytterligare två såslåtar med riktigt rykande rocknroll. Då skulle jag få en stabil men varierad och intressant rockplatta. Nu vill jag helst skippa hissen och ta trapporna.