Vi är nog många som tappat tålamodet. Tramsiga rockstjärnefasoner med droger, kändisdejter, oförskämdheter och avbrutna spelningar. I flera år har han omdömeslöst kastat musik i alla former och klanger omkring sig, som en förarlös gödselspridare. Nog har det funnits ett eller annat grönskande korn, men inte tillräckligt för ett sammanhållet album.
Nu sägs det att han spolat kröken och mognat (han fyller 33 i höst). Redan titeln tycks röja en insikt om självbesinning. Och något har uppenbarligen hänt, för plötsligt har vi ett fokuserat album med trovärdiga texter, starka melodier och genomarbetad produktion.
Förhandssnacket gör gällande att detta är Ryan Adams bästa sedan den fantastiska debuten "Heartbreaker". Det är en överdrift man kan leva med. Däremot placerar den sig lätt bredvid uppföljaren "Gold". Och se där: en trio album som vilken trasselskallad nudieskjorta med gitarr som helst skulle offra ett finger eller två för.
Johan Kronquist