Vare sig låtarna forsar hårt som Cole Porters "I love you" eller flyter lugnt är det med melodispelet som drivkraft.
En pärla är den långa, lugna och varsamt sökande "My funny Valentine" med näst intill osynliga trummor i armarna på Johan Löfercrantz Ramsey, den mjuka basen hos Hans Andersson, Jacob Karlzons krämiga piano och Peter Asplunds varmluftstrumpet.
Lyhört följer de huvudlinjen - sångbara jazzimprovisationer som aldrig viker ner sig för att ta en enkel eller inställsam genväg.
Asplunds kvartett spelar stolt, mogen jazz med karaktär och utan skitsnack.