Anna Persson låter som en Göteborgs Nancy Sinatra när hon lågmält, ganska entonigt men ändå hypnotiskt fångande sjunger sina melodier. Om du i ena änden har de wailande soulsångerskorna som sjunger uppfyllda av både den helige anden och av kättjan i skrevet så har du i andra änden Anna Perssons nästan känslobefriade sångsätt. Ändå är det så på pricken rätt, hennes stämma är alltid på rätt ställe när Sambassadeur ska rulla hem sina popsånger.
Ett stänk New Order har hittat in i Sambassadeurs värld, annars känner vi igen den enkla och raka popmusiken från deras tidigare släpp. De har bara förfinat låtskrivandet lite ytterligare.