Att vara utlämnande i sina texter är Tori Amos adelsmärke. Det är ofta och gärna starka texter som inte går att smita undan. Gränsen mellan det personliga och privata finns där som ett ständigt frågetecken. Ska hon gå över gränsen denna gång? Jag tycker att hon nästan alltid klarar sig. Den här gången också. Det är starkt på ett allmängiltigt sätt. Det träffar i stora skurar.
Den här gången tycker jag också att det inte är fullt lika intellektuellt som det ibland kan vara. Det blir helt enkelt inte så himla svårt. Jag tycker att Tori Amos vinner på det. Riktigt mycket. Plattans enda problem är egentligen bara att det är någon låt för mycket. Det blir lite väl mastigt.