Det är något otämjt, progginfluerat, men samtidigt Di Leva-knarrande över Andreas Grega och hans första fullängdsalbum som soloartist. Skivan "En sak i taget" är fylld av översimplifierade texter där slumpmässiga ord tycks ha skapat gemensamma musikslingor, men ändå en politisk prägel anas. Det låter Daniel Lemma, Wilmer X och Sillstryparen på en och samma gång, där ett stundtals Di Leva-ljudande röstgenomslag lägger sig som en irriterande effektiv länk mellan låttext och ackompanjemang.
Det klingar reggae, rock och folkmusik. Och det andas arbetarklass, protest, uppgivenhet och engagemang på en skiva där musikstilar möts och bryts och där ointressantare texter men snyggare ljudbilder skapar ett progg-sound för 10-talet.