Vic Chesnutt är fantastisk. En rullstolsburen kuf från Athens, Georgia med en röst som inte går att värja sig mot; knepigt intressanta texter och ett fullkomligt unikt tilltal. Ingen kan som han kombinera bitterhet, humor, melankoli och jävlaranamma.
Han har tidigare samarbetat med band som R.E.M. och Lambchop, men har på detta trettonde album hamnat i postrockarnas klor. Bandet består av medlemmar från bland annat Thee Silver Mt. Zion Memorial Orchestra & Tra-La-La Band, Fugazi och Godspeed You! Black Emperor. Det betyder stämningsfulla oljud och distade explosioner med (o)jämna mellanrum.
Själv tycker jag Vic Chesnutt är bäst i det lilla formatet. Han behöver inte mycket mer än sin slitna nylonsträngade gitarr för att hypnotisera oss med sina makabra historier. Som tur är gör han det här också.