Bästa plattan på minst tjugo år

Musik2005-11-09 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

‚PÅ SKIVA

CCCC

Mats Klingström: Jag kan flyga fastän jag sitter still

Hawk Records

Jag ångrar ingenting.

Jag har valt mitt sätt att leva.

Jag går min egen väg.

Jag gör så gott jag kan.

Mats Klingström träder fram som tvättäkta romantiker i öppningsspåret på nya cd:n, den första med egna sånger på tio år. Så enkelt är det nu inte, det vet vi som följt honom sen tidigt 80-tal, då han var K-et i visrocktrion FJK.

Klingström är för mig mer av en sökare och tvivlare än en drömmare med twangig elgitarr. Det har han visat, inte minst med sina personliga tolkningar av Dan Andersson och Leonard Cohen.

Här har, lite otippat, Lasse Lindbom producerat. En gång basist och sångare i Landslaget, senare producent åt artister som Ulf Lundell och Grymlings. Lindbom har "lättat upp" Klingström; krispiga gitarrer, Eagleskörer och en tydligare rockattityd är resultatet.

Det låter bra, mycket bra. Retrokänslan är del av charmen och stryks under av den Ry Cooder-doftande versionen av "Spara sista dansen för mig". Klingström gör den gamla schlagern med trånsjuk desperation, sången får mitt hjärta att snörpa ihop.

Mycket annat är lika intagande, som västkustrockiga "Jag kommer hem" och den mer stillsamt reflekterande "Sydkorsets stjärna".

I en rättvisare värld hade Mats Klingström varit ett namn på allas läppar. Det är han nu inte, men det är inte för sent att upptäcka honom.

Jag konstaterar glatt att han gjort sin bästa platta sen FJK: s "Rakt ut ur natten" och det är minst 20 år sen.