Tomas Andersson Wij är bra på två saker: att förvandla den tristaste vardag till poesi genom att bara räkna upp vad han ser, och att klä sina sånger i en tjusigare kostym än singer/songwriters brukar ha.
Ja, och så sjunger han som en gud.
På sjätte albumet tar han steget fullt ut. Det är en episk familjekrönika i cinemascopeformat, med hel stråkorkester och ett överflöd av bitterljuva melodier och nakna känslor. Inte lika drabbande som "Ett slag för dig", förstås, men bättre än på länge.
När han kommer till Linköping 10 april har han bara gitarren som sällskap. Det är lite synd.