Anja Bigrell och Marie Eklund har några fladdrande nervtrådar med hackig kontakt i den tidiga Björks prunkande musikmylla.
Som småsyrror står de i giv akt och pulserar fram en kryllande monoton, men stadig oro i musiken.
Ett fräckt och dovt ljudbygge som med spänst och texter vill bekämpa skuldkänslor. De besjunger skapelsen av orädda tjejer som står på egna ben i kärlek och låter modets ljus belysa vägen i en mörk tid.
Den hänsynslöst tuffa duon Bigrell och Eklund har få mogna gelikar i landets tunna armé av progressiva popkämpar.