Bombus må låta som ett explosivt band, men ordet är egentligen det vetenskapliga namnet på humlor. Göteborgskvartettens musik har däremot mer gemensamt med sprängämnen än med irriterande flygfän. Tillräckligt mycket Motörhead för att tilltala hårdrockarna, attityd nog för att gå hem hos punkarna och avigt och skramligt nog för att smyga sig på de intet ont anande indierockarna. Förmodligen inte en illvillig plan från bandet för att maximera lyssnarskaran utan snarare det enda sättet att trycka in hela musikhistorian i replokalen och ha roligt med den. Nosa på Lemmys basgångar, blanda Black Sabbath med Black Flag, rycka lite i Blue Cheer, rulla runt i sänghalmen med Melvins.
Bra influenser är givetvis ingen garanti för ett lyckat slutresultat, men när det levereras med den pondus och lekfullhet som Bombus besitter är det inte mycket snack om saken.
Ett av årets bästa album helt enkelt och ett perfekt exempel på gör-det-själv-andan när den fungerar som bäst.