Då skrev jag att de spelade stor, drömsk indierock med smäktande synthmattor. På debutplatta fortsätter man på inslagen linje. Men i studion har gruppen passat på att experimentera en del tillsammans producenten Gustaf Spetz, tidigare sångare i Eskju Divine. 1800-tals orglar, sönderslagna stråkintrument och andra akustiska utforskningar, kan ju vara kul, men riskerar också att bli lite krystat. Känns som att Wrestling with Angels fortfarande söker delar av sin identitet, men trots allt en bra debut med flera snygga låtar, exempelvis "Mine".
Bra debut av Wrestling with Angels
Norrköpingsbandet var med i rockkarusellfinalen i Cloetta center för tre år sedan.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.