Bra låtar, men varför?

Varför alla dessa coverskivor från svenska artister? Tätt i hälarna på Timo Räisänens dito kommer damerna från Robertsfors med sina favoritsånger. Visst är det kul att få veta om deras inspirationskällor och en del av låtarna är bra i sig. Man kan helt enkelt inte misslyckas med Dusty Springfields "In private" eller Foo Fighters "Big me", speciellt när man gör dem nästan exakt som originalet och bara lägger till lättlyssnade keyboardslingor. Men hur roligt är det att lyssna på, ens på radio, som jag antar att musiken är ämnad för? Till och med den minst väntade covern, doompionjärerna Pentagrams "Be forewarned", blir trist och utslätad.