Mitt stela gubbarsle gungar som en spänstig ungmuskel. Jag har fått en karismatisk idol med monumental resning.
Saxofonisten Céline Bonacina skapar ett praktfullt, svängigt liv med sin dova barytonsax. Matad av en käft som aldrig viker ner sig i brist på flyt och fantasi.
Med spänst, tyngd, timing, finess, humor och djup blåser hon fram musiken ren och fet.
Hon klapprar och smäller på saxens barytonlåga röst med en energi nära den australienska digeridoon. Melodispräck och tonmuller dunkar rytmiskt, ungefär som en mätt valrap mot mina trumhinnor i "Wake up".
Bonacina spelar med lyhörda kompisar på elbas och trummor. I några låtar trimmas musiken med tonknark från den så gott som överjävliga gitarristen Nguyên Lê.
"Way of life" är strålande svängig Eurojazz med ett karibiskt stänk av rytmer.