Det är inte bara hans stiliga skägg och finkorniga sandpappersröst som doftar rökelse. Musiken för också med sig en söt fläkt av sjuttiotalslufsar som Nick Drake och Cat Stevens. Men det osar även av sotsvart blues och knarrande country.
Nu kan vi addera ännu en genre när han, lite överraskande, inleder tredje albumet med en Staxsvängande souldänga.
Charmant.
Liksom leendet som letar sig fram i spår som "Hey me, hey mama" och hyllningen till White Stripes-trummisen Meg White.