Det fanns en tid då Chemical Brothers var ren rå energi. Rock?n?rolldoftande maskinmusik med överstyrda trummor och basar tyngre än NATO-bomber. Det fanns en tid då Ed och Tom var det coolaste som gick i ett par byxor och varenda sampling de använde definierade samtiden. Men det mina vänner var femton år sedan. Det var på 1900-talet!
Nu låter Chemical Brothers mest som vilsna musikmakare som tappat det där med fingertoppskänsla och helst vill att Nike ska använda deras episka techno till någon av sina nya kampanjer. Det är egentligen bara en enda gång som det riktigt tänder till på den här skivan och det är förstås alldeles för lite.