Att damerna Charlotte Centervall, Frida Öhrn och Linda Ström kan sjunga så huden knottrar sig, det vet alla som såg Melodifestivalen förra året eller såg dem på "Så ska det låta" häromsistens.
Andra albumet har, tack vare Kristofer Åströms smarta produktion (och en oklanderlig rytmsektion bestående av Johan Håkansson och Nikke Ström), förärats en något ruffigare, kantigare ljudbild. Den behövs, för den blonda trion tenderar emellanåt att bli lite väl gapig och äppelkäck. När de istället håller in hästarna och låter ett melankoliskt stråk skymta blir det desto starkare. Då tål de rentav en jämförelse med Parton/Ronstadt/Harris "Trio"-album.
Jag hoppas Cookies N Beans fortsätter på det spåret.