Om du tycker att Idolskivorna är dina bästa musikinköp. Om du fortfarande plockar fram och spelar dina "Fame Factory"-plattor. Har du dessutom kvällar när du spelar dig igenom hela din "Sikta mot stjärnorna"-samling? Då tror jag att den här kan passa.
Engelska soulpopidolen Craig David gör krampaktiga försök att uppdatera fina delar av soularvet, men liknar mest en uppstajlad yngling från Borås som har Anders Bagge och hans kumpaner andandes torftiga "branschråd" i nacken. Craig David är plötsligt kusligt lik en artist vars höjdpunkt är att göra high five med Peter Jihde och som bara finns till för att Jan Scherman ska få kredit och debet att gå ihop.