Damien Jurado: Saint Bartlett

Någon muntergök har han aldrig varit, denne seattletrubadur. En ytterst älsvärd gnällspik är han dock och hans folkrotade melankoliska visor har aldrig tagit några omvägar till mitt hjärta. Detta tionde album utgör inget undantag. Bolagskollegan och singer/songwritern Richard Swift har förvisso delvis klätt sångerna i lite större, Phil Spector-flirtande kostym, men det är fortfarande de mörkare djupen i själen som draggas. Och Jurado är en sällsynt god hantverkare som fortfarande kan karva ut nakna, täta, skavande ballader som är så vackra att det gör ont.