Berglund lyfter sig ur sorgen efter Esbjörn Svenssons död. Hissar segel på sin pulserande klängranka till bas och styr ut på en kurs mot ett nytt musikerliv.
Tillsammans med virvlande gitarristen Johan Lindström, Martin Hedros slingrytmer på keyboards och Andreas Werlins kroppsnära trummor spelar han musik som ryker av en trevande oro.
Den når fram till en fulländad, melankolisk hyllning i vackra "Song for E" där minnen flyter på små vågor av tårar. Kontrasten skränar till i "Wolverine hoods" och rytmerna röjer fett i "Monstrous colossus".
Tonbruket är inte jazz i EST:s anda, snarare modern rock på tvärs.