"I gotta dance to keep from crying" som Smokey Robinson en gång sjöng. Det kunde vara en programförklaring för Kleerups bästa låtar. Det är så de känns. Där finns en kärna av vemod mitt i det sprakande glitterfyrverkeriet av syntar gömt bakom smittande sångmelodier och bakom den tydliga bastrummans raka dansgolvstakt.
Andreas Kleerup lärde sig en hel del om dansmusikens nödvändiga beståndsdelar när han stod i dj-båset på Riche i Stockholm. Där testspelade han också de låtar som han satt ihop hemma i studion. Med Robyn bakom micken fick han så ett monumentalt genombrott. Singeln "With every heartbeat" gjorde segertåg över världen och la ett stort tryck av förväntningar på den unge Kleerups axlar. Han orkar inte riktigt bära det trycket.
Debutskivan är en ganska temperamentlös samling låtar som då och då glimmar till, men som sammantaget lämnar en hel del att önska. Det hjälper inte att gästsångerskorna står på fin rad, från Marit Bergman till Neneh Cherry, efterhand ekar stackatosyntarna allt mer enerverande och vore det inte för det där förtrollande vemodet hade allt känts riktigt tomt.