Edith Södergran, den finlandssvenska modernisten, fortsätter att locka till tolkningar/tonsättningar. Här är det Anna Kruse, uppvuxen i Linköping, i dag verksam i Danmark, som låtit sig inspirerats.
Kruse gör helt rätt som låter Södergrens fria lyrik möta jazzig, kontemplativ musik. Ju mer fritt svävande komp, desto bättre tycker jag. Sämre är det när den dramatiska dikten "Sorger" slätas ut i en konventionell jazzballad.
Då saknar jag svärtan, men som helhet ändå en intressant skiva. Det är bra spelat och jag gillar Anna Kruses bäriga röst. Skulle gärna höra materialet live, varför inte på Jazz & Bluesfestivalen?