David Fridlund gjorde tillsammans med sina the Citizens storslagen och svårsmält pop under många år. Bra, men tyvärr aldrig med det stora genombrottet. Det var bolagsbröderna Laakso som fick det istället.
Det här är egentligen en rätt mörk skiva. Under ytan finns det svåra frågeställningar som är intressanta att fundera över. Om uppbrott, om motsättningar, om livet. Och över detta smarta och enkla melodier. Inte helt och hållet som David & The Citizens. Det är skönt att en person kan gå vidare musikaliskt. Skivans enda problem är det tar många lyssningar innan jag upptäcker hur smart det är. Hur välformulerad musiken är. Risken är att många inte har tålamod nog med skivan.