CCC
David Sandström Overdrive: Go down!
Mofab Teg
Jag har blandade känslor inför David Sandström. Å ena sidan tyckerjag att han är en begåvad och egensinnig musiker, å andra sidan har jagalltid haft svårt för hans gamla band Refuseds pretentiösa framtoning.
Jag ställer mig därför tvehågsen till Sandströms nya alster.
Men när han tar ton på sitt distinkta sätt blir jag genast lite gladare.
Det är möjligt att det inte är meningen eftersom texterna är åt detmer melankoliska hållet, men jag känner en värme inombords när jaglyssnar på killen.
Till skillnad från förra skivan har låtarna inte lika mycket fokuspå refrängen. Det kräver mer av lyssnaren. En refräng som däremotsätter sig med en gång är slingan till "The Fatville treaty",otvivelaktigt den bästa låten på albumet. Men också poppiga "Gatherround people" med sina Elvis Costello-vibbar bör nämnas. Mot slutet avskivan tappar låtarna stuns och nivån sänks en aning. Lägereldar ochallsång flimrar obehagligt nog förbi mina ögon.
Ett undantag är "A greater sum", en lugn duett med Frida Hyvönen ien lyckad kombination. "Go down!" är inte en omedelbar fullträff, mendet är en skiva som växer för varje lyssning.
David Sandström undviker att falla i den vanliga fällan när man sysslar med gitarrbaserad pop, att bli gnällig och segdragen.