"Tell me nothing is wrong, nothing is wrong" sjunger Delphics frontman, med allt mer pressad röst. Ju mer han upprepar att inget är fel desto tydligare blir felet.
Delphics debutalbum är fullt av sådana sköna dissonanser. Varje gång de vill förlora sig i elektronisk dansmusik kommer indiegitarrerna in och stör. Utanför diskot väntar alltid öde gator.
Så är de också från Manchester, uppvuxna under samma grå himmel, bland samma sotiga tegelruiner som Joy Division, New Order och andra legender.
Ingenting är fel med Delphic, tvärtom. 2010-talet börjar här, och det börjar väldigt bra.