Nu är det andra skivan och tonåren är förbi, världen är spelscenen och popmusiken är på allvar.
Och det låter så. Det låter som ett gäng sammansvetsade tjejer som knutit hårda band mellan varandra och en gemensam näve i replokalen. Tempot är högt och energin på topp. Men ändå lyfter det sällan.
Det finns några radiovänliga refränger och Linnea Jönsson sjunger fortfarande utmärkt. Bandet är bra men produktionen är övermättad och bara några låtar in flämtar man efter andan och trycker svettig på paus för att ta igen sig några timmar.