ROCK
CCC
The Teenage Idols: Something Wicked
Playground
Två ord: The Cramps. Inget fel i det, slamrig djävulsriden och dumkåt psykopatrock har sin självklara plats på scenen. Och det här stockholmsgänget gör det precis så svart, taggigt, benigt och spottloskefräckt man bara kan önska. Inte alltid i hundraåttio, men ständigt med en så påträngande och hamrande hotfullhet att jag måste kolla ett par extra gånger att ytterdörren verkligen är låst. Utmärkt och stilrent.
Men problemet är att jag inte kan undvika att tänka på just The Cramps hela tiden. Ju äldre jag blir desto färre anledningar finner jag att vända mig till kopiorna. Hur bra de än må vara.