Om det tidigare varit anspråkslöshet och lust som varit ledande i Annika Norlins karriär så har nu karriären hunnit ikapp henne och anspråken gjort sig påminda. Hon kan inte fly längre, hur mycket hon än vill det motsatta väcker hennes nya skivsläpp en hel massa förhoppningar. Och visst hörs det att det är på större allvar nu, på gott och en hel del ont.
När första Saferide-plattan blev en succé stack Norlin huvudet i sanden, tog tåget hem till Norrland och spelade in en "hobbyskiva" under namnet Säkert!, bara för att återfå det riktiga fotfästet.
Ni vet vad som hände. Säkert! blev nästa norlinska succé och nu är hon tjejen med guldbyxorna.
Det är alltså en vuxen Annika Norlin som återvänder till sitt Hello Saferide-alias.
I Peter Jöbacks hovleverantör och den gamle Popsicle- ledaren Andreas Mattsson hittade Annika Norlin någon som kunde få hennes enkla melodier att växa ut till stora popsånger.
Arrangemangen är mer genomtänkta och produktionen större.
Men det är på bekostnad av en hel del naturlig charm och en utraderad betagande indienaivitet.
Något som inte ändrats ett dugg är att Annika Norlin fortfarande är en utmärkt betraktare och berättare.
Hennes texter kan gå från det vardagliga banala till det existentiella livsavgörande på bara några få formuleringar utan att tappa fotfästet. Det är den här skivans riktiga behållning.
MATTIAS AHLÉN