Han vände sig från baren, blickade över rummet och läppjade på champagnen.
Ungefär så inleddes allt för precis trettio år sedan. Men betraktaren i baren, fylld av lika delar avsmak och fascination inför glamour och dekadens var blott en fantasi, ett alter ego den tonårige Johan Kinde uppfann i sitt pojkrum.
Det är annorlunda nu, och ändå så bekant.
En ny skiva med Lustans Lakejer är en exotisk raritet, lika sällsynt och åtråvärd som parfymen och diamanterna i Kindes texter. Tolv år har förflutit sedan sist. Johan Kinde rör sig hemtamt i nattlivet han alltid besjungit, en grånad charmör fyller ut kostymen som ynglingen med den blonda luggen drömde om att bära.
"Elixir" är utsökt producerad, mondän elektropop, med doft av såväl modernt klubbliv som agentfilmer och new wave-nostalgi. Och Johan Kinde är fortfarande den välformulerade dandyn, fortfarande på jakt efter passionen och berusningen, på en gång klarsynt distanserad och lättförförd. Han vet det mesta nu om lyx och elegans, om att äga allt och ändå sakna det viktigaste. Han kommer aldrig i hamn.
Han vänder sig från baren, blickar över rummet och läppjar på champagnen.