Ledsen, men jag måste rabbla lite namn här: Eldkvarn, Lars Winnerbäck, Tomas Andersson Wij, ja rentav Håkan Hellström och Kent. Referenserna är på sina håll onödigt tydliga.
Det här är trollhättekillens tredje album. De två första har hyllats hejdlöst i västsvensk press och även om superlativen doftar lite lokalpatriotism så kan jag förstå vad som menas. Med enkla självklara melodier, snygg ren produktion och starka personliga trettio plus-texter får Urwitz oss att verkligen lyssna.
Och vänner av artisterna ovan har en ny given favorit.