Alexander Bard har beskrivit BWO som den saknade länken mellan ABBA och Kraftwerk. Mannen är antingen döv eller lider av hybris. E-Type och Boyzone ligger närmare till hands då han tillsammans med Martin Rolinski och Marina Schiptjenko återvänt till studion för ett fjärde album.
Hur BWO har blivit lika folkliga som foppatoffeln är ett mysterium då deras tidigare skivor mestadels innehåller eurodisco för Pridefestivalens dansgolv. Men två rockbjörnar och en grammis för mest populära band talar sitt tydliga språk. Några priser blir det gissningsvis inte för nya skivan, som består av en förskräcklig samling ballader och mellantempo-arrangemang. Rolinskis briljanta röst är den enda behållningen av en 50 minuter lång stöld av lyssnarens liv.
Då skivans fjortonde låt klingar ut återstår endast ett vagt illamående och viljan att duscha länge, länge för att glömma.