En lovsång till rockens rötter

På nya skivan "Band of Joy" har Robert Plant åter hittat det perfekta tonläget.

Foto: Fotograf saknas!

Musik2010-09-22 10:45
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För två år sen utsåg Correns recensenter "Raising sand" med Robert Plant & Allison Krauss till årets bästa album. Duon fick tyvärr aldrig till en gemensam uppföljare men Plant fortsätter här att utforska samma musikaliska americana-landskap. Typ Nashville möter Louisiana

Vilket betyder en mix av blues, folk, country, det är Los Lobos, Townes van Zandt och Barbara Lynn. Men också - mer oväntat - en cover på indiepopbandet Low. Gruppens "Silver rider" är albumets mest suggestiva låt, Robert Plant sjunger ruggigt känslosamt till ödsligt ylande gitarrer.

Band of joy har tagit sitt namn efter gruppen Plant spelade i före Led Zeppelin. Det anförs av alternativcountrygitarristen och producenten Buddy Miller. Hans tunga ljudmattor lägger en stadig grund, medan Darrel Scott tillåts busa glatt på mandolin och banjo. Mixen mellan akustiskt och elektriskt är mönstergill.

Robert Plant har åter hittat det perfekta tonläget för detta och är fint understödd av altcountrysångerskan Patty Griffin. Skivan är en lovsång till rockmusikens rötter. Jag faller för den, även om jag inser att hälften av låtarna inte riktigt kan matcha dem på "Raising sand".