Detta kan bäst beskrivas som en sorts metal-opera i tre akter. Mer spännande än den beskrivningen blir det dock inte. Efter inledande fullträffen "I walk alone", flyter det mesta ihop i en sörja av före detta Nightwish-sångerskan Tarjas vokala övningar och oinspirerad metal. Det enda som bryter av är en cover på Alice Coopers "Poison". Men hur den passar in i en metal-opera övergår å andra sidan helt min fattningsförmåga...
andreas andersson