EST har sällan låtit djupare, ärligare och bättre på skiva.
Dubbel-cd:n från den makalösa konserten i november 2006 är tio kapitel i en musikroman, skriven med ett myller av ton och takt.
Live är en berättelse om stundens ingivelse. En rapport om relationen mellan tre musiker. En resa mitt i musikens möjligheter när inspiration och utspel brinner som en fackla av sol.
Svenssons piano, Magnus Öströms trummor och Dan Berglunds bas laddar i ett lugn som snyftar av söt romantik och ömsint kramar deras viljor.
Så tränger sig otåligheten på. En pianotangent sticker hål på ett försiktigt samtal. De svajar till av oro och brakar loss med larm i sinnet. Trion hamrar och mal. Hettar upp en fredlig konflikt och drar iväg med racerrytmer. De spräcker och sträcker.
EST är djärva, orädda och litar till hundra procent på varandra. Jag har svårt att tänka bort Keith Jarretts standardtrio när de svänger och spelar så tätt att jag nästan krampar.