Slutet är bäst.
"If this is my last night on earth" sjunger Sylvia Gordon, och förskjuter albumets titel från betydelsen i går kväll" till "den sista kvällen, någonsin". Då har du följt med Moby en natt på klubbarna i New York och tillbaka i tiden."Everyday its 1989" heter fjärde spåret, och så låter det, med gamla housepianon, samplade röster och allt.
Det är fantastisk dansmusik och ett lysande konceptalbum, som tar dig från skumma barer via dansgolvets eufori till ensamheten i taxin hem.
Och så allra sist det dolda extraspåret. Trafik, prat, cool jazz. Den där sorgsna, storslagna stämningen dagen efter. Att vara levande, trots allt. Trots "last night".