Då andra gymnasieelever koncentrerade sig på det periodiska systemet verkar denna kvintett ha tillbringat all sin tid i skolans musiksalar. Redan förra året förärades vi med ett oerhört charmigt singelsläpp som insiktsfullt nog hade döpts till "Hitten". Förväntningarna inför deras första fullängdare var därför lika höga som Pete Doherty.
Och bandet, vars namn härstammar från en låt av Led Zeppelin, kommer inte att göra sina nyfunna beundrare besvikna. Debutskivan följer nämligen samma vinnande koncept som vårens smakprov: ett intensivt trumspel, okomplicerade synthslingor och den unga sångerskan Linnea Jönssons förvånansvärt mogna soulstämma. Home sweet home" fastnar likt julknäck i fontanellerna, medan Run run" borde kunna säljas som alternativmedicin till Prozac.
Hur dessa unga låtskrivare kommer att utvecklas nu när alla bandmedlemmar har avslutat sina gymnasiestudier och kan satsa helhjärtat på musiken blir spännande att följa. Och visst känns det skönt med en svensk hitmaskin som inte stavas "Max Martin"?