En Orup är fullt tillräckligt

Lena Philipsson ekar för mycket av Orup. Bild: PRESSENS BILD

Lena Philipsson ekar för mycket av Orup. Bild: PRESSENS BILD

Foto: Fotograf saknas!

Musik2005-10-26 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

‚POP

CC

Lena Philipsson: Jag ångrar ingenting

Sony

Vetlandatjejen har genom åren haft förtvivlat svårt att hitta "sin grej". Med de senaste årens Orup-samarbete verkade sakerna till slut falla på plats. Fjolårsskivan med hitsen "Det gör ont", och "Delirium" kändes som en fullträff, med sin sexiga vuxenpop.

"Jag ångrar ingenting" är på många sätt samma skiva en gång till. Lena Philipsson sjunger halvsnuskiga texter till slickad disko-pop, och gör det bra.

Vad som stör är att hon, trots det till synes klockrena upplägget, inte lyckas göra musiken till sin. När jag hör nya skivan är det inte Lena, utan just Orup jag hör. Man känner igen melodibyggnaden, ljudbilden och hans typiska ordval i texterna.

Jag gillar visserligen Orup, men det räcker med en av honom. Det behövs inte en kvinnlig variant också.