Det är omöjligt att synka in Ben Weaver i någon genre. Han är inte country eller rock, inte folk eller pop. Skitsamma, det är definitivt bättre än det mesta ofarligt konsumentpaketerade som förhärskar musikindustrin.
Med sin grumsiga och trollbindande röst vittnar Weaver om ett utanförskap där snön faller, där mörkret är påtagligt och det nordliga kynnet härskar med sin melankoli men också med sin varma och kärva kärleksfullhet. Det skulle kunna handla om Kisa eller Boxholm även om Weaver lever i norra USA. Det är helt naturligt, livsbetingelserna för "vanligt folk" är ju i princip desamma och det är oss Ben Weaver ger en röst.