n rock
CCC
Foo Fighters: In your honor
Senaste alstret av Foo Fighters är inte en utan två skivor med totalt 20 låtar. Den ena skivan är högljudd, den andra är lugn. Det skulle ju kunna blir riktigt bra, eller hur?
Dave Grohl har sagt att den hårdare delen av dubbelalbumet ska vara lika skönt skränig och punk-rockig som bandets lysande platta "The colour and the shape", så mina förväntningar är högt ställda. De kommer dock lite på skam. Visst, inledande "In your honor" är tyngre än vad vi är vana vid från bandet, men det känns platt och oengagerat.
Först i tredje låten verkar Dave Grohl arg på riktigt, precis som det ska vara. Dessvärre håller det inte i sig hela skivan, utan sångerna blir till en tjock, anonym ljudmatta, med några få undantag där en gnutta nerv tittar fram.
Den lugnare, akustiska delen är mer svårlyssnad och kräver tid för att komma in i. Även den känns lite slätstruken, låtarna lämnar inget större spår hos mig. Inte ens den omtalade duetten med Norah Jones lyfter till några höjder.
Ett fåtal genomlyssningar svarar inte på frågan om dubbelalbumet kan bli en lika stor kommersiell succé som förra skivan, och det verkar inte vara något som Dave Grohl och hans kumpaner bryr sig nämnvärt om.
Men det är troligt att åtminstone den hårdare skivan växer med tiden och ger oss klistriga refränger att ha i skallen. Själv tycker jag att Foo Fighters skulle ha lagt ned energi på att göra ett helgjutet album istället för två halvbra.