Clapton siktar smack-rätt-in-i-mellangärdet på den mogna publik, som i dag befolkar hans konserter. Lite blues, lite unplugged, lite balladsoul, allt levererat med en förförisk feel good-känsla, som inte går att värja sig emot.
Bäst är duetten med J.J. Cale i dennes "River runs deep", men charmigast är "My very good friend the milkman" och "When somebody think your wonderful", två Fats Waller-låtar i gammal god New Orleans-stil med två pianon och stor blåssektion. Läckert!
Varför inte ett helt Fats Waller-album nästa gång, Eric?