När Jason Lytle begravde sitt Grandaddy så kände jag en sorg. Ett riktigt bra band försvann som hade mycket att ge. Det blir man ledsen av. Nu är han tillbaka, och glädjen kryper i mig. En bra sångare med fina melodier ska alltid ha plats. Det som slår mig är han trots ett uppehåll på tre år har kvar förmågan att ta små steg vidare. Det blir lite bättre och ganska mycket klarare vad han vill.
Både Tom Petty och Pink Floyd finns där närvarande. Men mest av allt är det Jason Lytle. Och det hörs att han tycker om vad han gör.