Det här kan vara den i omfattning största samling som givits ut av en levande populärmusiker i Sverige. Boxen är verkligen snygg. En nära decimetern hög ask utformad som fodralet till en rullbandstejp, ungefär LP-storlek, med ett gultonat foto på framsidan.
Formgivare är Lundells mångårige producent, Kjell Andersson, som lär ha påbörjat sammanställningen direkt efter den förra större samlingen, "Livslinjen" från 1991.
"Under Vulkanen" är något närmast ofattbart stort för den som följt Lundell. Samtidigt är det rätt mastigt att ta sig igenom ratade studiotagningar efter varandra.
Boxen är nedlusad av aha-upplevelser. Den första texten jag fastnar för är "Tango la mouche", bland demolåtarna från 1972-74, inspelade i en lägenhet i Stockholm. Den har tydliga fragment från en av mina favoriter: "Törst". Lundell skrev alltså om den nästan helt, och skippade tangotakten.
Den engelskspråkiga satsningen 1981 som lades i malpåse, var uppenbart långt gången.
Låtarna förefaller hyfsat färdiga, men lite enformiga och engelskan haltar.
Det är blues, singer/songwriter och rocknroll om vartannat. Fragment till andra låtar dyker upp hela tiden. I "Cat on a balcony" hittar jag en bro rakt in i "Tre bröder". Och låten "AK 47" - en riktig höjdare! - är en klockren grund till "Den vassa eggen".
Ljudet på demo-spåren är sådär, det blir en i bästa fall dramatisk skarv mot det inledande titelspåret "Under vulkanen" - en ny låt som bara spelats live och ligger stilmässigt nära Xavante-plattan. Texten skär som en kniv genom ett främlingsfientligt Sverige.
Jag tänker på Florian, huvudpersonen i Ulf Lundells bok "Saknaden". Konstnären som gör sig av med allt för att börja ett nytt liv.
Är det Lundells syfte med det här köttbenet till fansen? Han sprutar ur sig nytt material, och samlingar. Nu hoppas jag att det dröjer till nästa eruption.