Pelle Björnlert & Johan Hedin: Musikanter, polskor och andanter
Giga/BAM
Pelle Björnlerts fioler har, till och från, spelat med Johan Hedins nyckelharpor sedan mitten på 1980-talet. Nu möts de på ett dansant humör omkring polskor, valser, visor, marscher och brudlåtar från 1700-talet till nutid.
Pelle B spelar oftast den översta melodistämman där Johan H väver en svängig botten. Som i somriga "Donat 1798", en leende polska med ett optimistiskt samspel för dans.
Självklart presenterar de sig på skivbolaget Giga i Mockfjärd.
Ett envist och hängivet bolag för svensk spelmansmusik på fiol. Sedan starten 1976 har den uthållige Mats Hellberg producerat ett 80-tal musikaliskt fullproppade album med sina karaktäristiska faluröda omslag och pedagogiskt informativa texthäften.
En unik kulturgärning för nutidens traditionella spelmansmusik som borde ge honom Polarpriset. Lika självklart får han behålla Gigas statliga producentstöd från kulturrådet.
Flera av Gigas album är jämntjocka och lite tjatiga. Men inte Björnlerts och Hedins. Duon spelar från traditionen in i nutid med ett brett låtval som skapar variation och ökar nyfikenheten.
"Vals Vivaldi" är en småtokig anakronism som svänger hurtigt med melodilån från den allt annat än valsande italienaren Vivaldi. Sorgsna "Brännvin är mitt enda gull" är en törstigs tröst.
Låten ligger helt i händerna på Johan H som knäpper fram en ledsen missbrukares melodi på strängarna. Den kraftfulla polskan "Inte sörjer jag" stegrar sig i ett muller av borduner och är ännu ett exempel på hur Björnlert och Hedin spelar med dansande stråk och kraft i sitt utåtriktade samspel.
Fotnot: Andante är en musikterm för ett tempo som är lagom, alltså inte för långsamt eller för snabbt.