The Raconteurs liknar alltmer ett forum för Jack White att leka ut sina fetaste sjuttiotalsdrömmar. Brendan Bensons fina popådra får för det mesta snällt gömma sig bakom gnisslande gitarrer och wailande. Ofta låter det helt enkelt som ett hårdrockigare White Stripes och vem behöver det?
Även om jag personligen är en stor vän av sjuttiotalsrock så måste jag tyvärr fälla hellre än fria denna gång. Några Zeppelinriff gör inget album och jag vet ju att herrar White och Benson kan så mycket bättre.